Av: Anna-Karin Caspersson

Normkritik är ju just kritik mot att det som är norm i ett sammanhang ska ges ännu mer utrymme än det redan har på bekostnad av det som inte är norm. Tror att det är svårt att tala om normkritik utan att titta på hur maktförhållanden ser ut. När makten och normen sitter i samma båt tror jag att det är viktigt att göra något för att ge andra mer utrymme. Normen är osynlig. Det som inte är norm görs annorlunda eller excotifieras. I kyrkan kan vi försöka att ha ett mer inklusivt språk, hitta vägar för att göra personer utanför olika normer delaktiga. Det är att ”göra” normpedagogik. I bland lyckas kyrkan riktigt bra med att inkludera människor med annat modersmål än svenska, olika åldersgrupper, människor med olika funktionvariationer osv. Det är glädjande.